Svea
Saknar denna kissen så mycket. Hon bor ute på landet och trivs, men det gör inte saknade mindre.
Svea är en väldigt speciell katt och otroligt kelen.
Svea kom till oss, tillfälligt då hennes husse fick en hjärtattack. Hon och den andra katten Moris var ensama en vecka innan hussen blev hittad av familj.
Moris var för blyg för att överhuvutaget bli placerad i ett annat hem, så tyvärr fick han somna in.
Svea skulle flytta ut till en annan familj, men den familjen kunde inte ta emot henne förens efter två månader. Så Svea fick flytta hit tillfälligt. Detta var runt påsken 2006, då hon var 6 år gammal.
Vi hann inte mer än att öppna transportburen förrens hon kom till mig för att bli klappad. Hon var så kelen att det nästan blev förmycket. Det enda jag gjorde var att klappa katten, denna underbart fina katt.
Vi märkte ganska snabbt att hon inte hade något hår på magen och saknade lite hår på låren med. Veterinären sa att det kunde bero på stress, vilket i hennes fall inte var så konstigt om det var anledningen.
Men sen märkte vi att hon kliade sig väldigt mycket vid och i öronen. Så vi åkte in till veterinären som bekräftade att hon hade skabb i öronen, fy fan var äckligt de är. Hon lät oss titta på hur dom ser ut, bara tanken på det gör att det kliar överallt.
Men med lite medicin blev hon av med det :) Och håret på magen började växa tillbaka.
När hon bott här i ungefär en månad blev det bestämt att hon skulle stanna här, mest för att vi fäst oss vid henne och för att den andra familjen ville egentligen inte ha fler katter.
Så hon stannade här, och blev kompis med vår katt Maja.
Jag var den enda som fick lov att bära Svea och hon sov nästan alltid hos mig :)
Men efter ett tag började hon kissa utanför kattlådan. Hon kissade på mattorna och senare började hon kissa i sängen med.
Vi testade ALLT! Vi satt mat vid platserna hon brukade kissa, köpte dyra doftgrejor på apoteket, skaffade två kattlådor, städade dom direkt i den mån vi kunde, osv.. Men hon fortsatte.
I samma veva flyttade jag ihop med min dåvarande och tankarna gick till att hon kanske inte gillade att jag inte var hemma. Så hon flyttade också in..
Det gick några månader sen började hon där med.
Tyvärr fanns det då bara två val, hitta ett hem där hon kunde vara
ute eller avliva.
Men det så inte så ljust ut att hitta ett hem, och ett tag trodde vi att vi skulle behöva det mest otänkbara. Så ledsen jag var, brukade sitta med henne i knäet och be henne sluta kissa överallt.
Sen en dag ringer mamma och säger att hon kanske hittat ett hem. Hon hade prata om Svea och problemet till en arbetskollega som bor på landet och har 4 katter. Hon tyckte också att det var lite synd att avliva Svea bara för en sån sak men hon var tuvngen att prata med sin man först.
Kort där efter flyttade Svea ut på prov, det enda kravet hon hade var att om Svea kissade där också skulle vi hämta henne.
Så en vårdag 2008, körde vi ut till familjen.. Att lämna henne där var inte lätt.. Min älskade katt..
Men Svea trivs jätte bra. Hon hittar på massa bus med dom andra katterna, bli buren ut till hästarna för att inte bli blött om tassarna av snön. Hon är den enda av katterna som får lov att gå in till barnens rum.
Vi gjorde det som var bäst för henne, även fast saknade en stor.
Jag är så tacksam för att vi slapp avliva denna und
Älskade Svea, jag saknar dig fortfarande..
Svea är en väldigt speciell katt och otroligt kelen.
Svea kom till oss, tillfälligt då hennes husse fick en hjärtattack. Hon och den andra katten Moris var ensama en vecka innan hussen blev hittad av familj.
Moris var för blyg för att överhuvutaget bli placerad i ett annat hem, så tyvärr fick han somna in.
Svea skulle flytta ut till en annan familj, men den familjen kunde inte ta emot henne förens efter två månader. Så Svea fick flytta hit tillfälligt. Detta var runt påsken 2006, då hon var 6 år gammal.
Vi hann inte mer än att öppna transportburen förrens hon kom till mig för att bli klappad. Hon var så kelen att det nästan blev förmycket. Det enda jag gjorde var att klappa katten, denna underbart fina katt.
Vi märkte ganska snabbt att hon inte hade något hår på magen och saknade lite hår på låren med. Veterinären sa att det kunde bero på stress, vilket i hennes fall inte var så konstigt om det var anledningen.
Men sen märkte vi att hon kliade sig väldigt mycket vid och i öronen. Så vi åkte in till veterinären som bekräftade att hon hade skabb i öronen, fy fan var äckligt de är. Hon lät oss titta på hur dom ser ut, bara tanken på det gör att det kliar överallt.
Men med lite medicin blev hon av med det :) Och håret på magen började växa tillbaka.
När hon bott här i ungefär en månad blev det bestämt att hon skulle stanna här, mest för att vi fäst oss vid henne och för att den andra familjen ville egentligen inte ha fler katter.
Så hon stannade här, och blev kompis med vår katt Maja.
Jag var den enda som fick lov att bära Svea och hon sov nästan alltid hos mig :)
Men efter ett tag började hon kissa utanför kattlådan. Hon kissade på mattorna och senare började hon kissa i sängen med.
Vi testade ALLT! Vi satt mat vid platserna hon brukade kissa, köpte dyra doftgrejor på apoteket, skaffade två kattlådor, städade dom direkt i den mån vi kunde, osv.. Men hon fortsatte.
I samma veva flyttade jag ihop med min dåvarande och tankarna gick till att hon kanske inte gillade att jag inte var hemma. Så hon flyttade också in..
Det gick några månader sen började hon där med.
Tyvärr fanns det då bara två val, hitta ett hem där hon kunde vara
ute eller avliva. Men det så inte så ljust ut att hitta ett hem, och ett tag trodde vi att vi skulle behöva det mest otänkbara. Så ledsen jag var, brukade sitta med henne i knäet och be henne sluta kissa överallt.
Sen en dag ringer mamma och säger att hon kanske hittat ett hem. Hon hade prata om Svea och problemet till en arbetskollega som bor på landet och har 4 katter. Hon tyckte också att det var lite synd att avliva Svea bara för en sån sak men hon var tuvngen att prata med sin man först.
Kort där efter flyttade Svea ut på prov, det enda kravet hon hade var att om Svea kissade där också skulle vi hämta henne.
Så en vårdag 2008, körde vi ut till familjen.. Att lämna henne där var inte lätt.. Min älskade katt..
Men Svea trivs jätte bra. Hon hittar på massa bus med dom andra katterna, bli buren ut till hästarna för att inte bli blött om tassarna av snön. Hon är den enda av katterna som får lov att gå in till barnens rum.
Vi gjorde det som var bäst för henne, även fast saknade en stor.
Jag är så tacksam för att vi slapp avliva denna und
Älskade Svea, jag saknar dig fortfarande..
Kommentarer
Trackback
