oktoberland

Jag gav ett löfte om att inte säga det till någon, och det var ett löfte som jag höll ända till slutet. Jag vet att du är sårad men ett löfte är det löfte oavsett vem man ger det till och iavsett om man inte är vänner längre. 

Jag kunde ha valt den enkla vägen och ljugit dig rakt upp i huvudet, men nej jag sa sanning och se var det ledde mig.. 

På ett sätt förstår jag om du inte vill vara min vän längre, men hur länge ska jag "straffas" för saker som jag inte har någon kontroll över? Jag har upptryckt hur jag känner flera gånger och hur fel jag tycker det är. Men det är inte mitt beslut att fatta. 

Börjar bli trött på att alltid vara den som blir bort vald, trodde att efter allt som hände på min fest att det äntligen skulle bli annorlunda, att det skulle gå tillbaka till hur det var innan. Innan allt skiit med David och allt annat bråk, men ja jag hade väl fel...

Men fortfarande så försvarar jag dig så fort någon säger något om dig.
Du har gjort så mycket för mig, och jag vet inte hur jag ska ge tillbaka. Men det är inte rätt att tvinga mig att välja heller. men jaaa..