oktoberland

Hon har den senaste tiden rasat i vikt och ändrade sitt beteende.

Ett besök hos veterinären , visade att hennes njurar var stora som knutnävar. Veterinären sa att detta kunde bero på en infektion men han trodde mer att det var kronoiskt och att hennes kropp har lärt sig hantera smärtan, vilket betyder att hon aldrig haft ont. Men för att vara säker på att det inte var en infektion så fick vi medicin till henne och special mat samt ett återbesök tre veckor senare.

Hon blev bättre med tabletterna och allt såg lite ljusare ut..

Men de senaste dagarna innan återbesöket, gick hon tillbaka till ett mer likt beteende som innan hon fått medicin.

När vi kom till veterinären så kände han på henne lite, sen tittade han på oss och sa; Jag är ledsen men det är som jag trodde och vi kan försöka behandla henne men vi kommer utsätta henne för mycket smärta för något som kommer att komma tillbaka.. Mitt råd är att hon får somna in.. Men det är ni som bestämmer.

Eftersom vi inte ville att hon skulle lida valde vi att låta henne somna in.

Mamma höll henne när hon fick sprutan, och Maja blev skit arg.

Sen tog jag henne och höll henne tills hon somnat helt..

Jag vet att detta var för hennes bästa men det gör det inte lättare.

I fredags tog jag tåget upp till Eslöv. Av någon anledning var tåget full packat.. Verkligen fullt.. Kom knappt av när jag skulle gå av.. Det var verkigen hemskt.. och folk undrar varför jag inte vill pendla.

Roligast var ändå tågpersonalen som i högtalarna säger: Gå in i dörrarna så att fler kommer på och akta så att ni inte klämmer er i dörrarna.. sen kom hon på att hon sa fel.. och sa att hon menade gå in i gångarna så att fler kommer på..

Sen förstår jag inte.. Mitt i detta, så bestämmer sig pappan brevid mig att han ska byta blöja på barnet.. Hade han varit smart så hade han gjort det innan tåget blev överfullt.. Och tänk inte alls på hur dottern skulle känna.. hon var runt två år.. sen det andra barnet satte äpplet i halsen flera gånger under resan.. Kanske för att vagnen gjorde att barnet halvt låg ner.. Jävla korkade människor..

---

Sen möte jag upp älsklingen och vi väntade på Angela som skulle köra oss till affären..

På lördag gick jag upp tidigt och tog bussen.. Jag och busschaffören var dom enda på bussen.. Det fanns dock några fler på tåget.

Sen möte Ninnie mig i ängelholm sen handlade vi frukost.

Efter det började vi skriva om några ändringar som examinatören ville. Så nu är det inskickat till honom för rättning.. Nu är det bara att hålla tummarna.

Kvällen slutade med att jag somnade framför en skräckfilm hahhhah.. var en anning trött.

Idag tar vi det lungt. Några kommer från Malmö och ska titta på Super Bowl, men jag ska sova.. ska ta bussen till jobb 06:09.

Känner för att ha lite mer helg.. Men förhoppningviss var detta sista gången examensarbetet snor ens lediga tid.

Men vågar inte hoppas förmycket...

Men men

kan bringa fram väldigt blandade känlsor.

Dagen började med en väldigt nervös Sara, mådde lite illa med.

Kom till centralen och köpte frukost med Ninnie, sen gick vi till skolan.

Vi gick igenom arbetet och lite annat inför opponeringen.

Därefter gick vi till pastamannen, för att Ninnie älskar hans sås =P

Sen helt plötsligt var det dags för opponeringen. Vi fick börja att opponera på hennes arbete. Det gick bra, men åh vad nervös jag var i början.

Sen opponerade hon på oss. Hon hade inte så mycket på vårt som vi hade på hennes.

Efter det började han med individuella opponeringar på den andra tjejen, och då fick vi vänta.

Sen när vi kom in så gick han igenom vad vi behöver ändra, vilket inte var så farligt mycket.

Han tyckte vårt arbete var bra, samt att vår opponering var en av dom bästa han varit med om =D, snacka om lyckokänsla när han sa det. Men vi satt väldigt mycket med det, även med 39 graders feber ;)

---

Sen gick vi en runda på stan...

När jag kom hem fick jag höra allt om Majas veterinär besök.

Hennes njurar är stora som knytnävar.

Det kan bero på en infektion men det verkar vara en kronisk sjukdom som hon har fått. Hon lät dock inte veterinären undersöka henne hur länge som helst, så hon har verkligen behållt sin personlighet.

Hon har fått medicin nu så vi håller tummarna på att den fungerar. Om tre veckor ska vi tillbaka och om hon inte blivit bättre får vi tyvärr avliva henne..

Hoppas nu att medicinen verkar